Flickan & Fårfiolen

Efter ett par timmars seminarium i ett 20m2 stort rum utan ventilering, fyllt av 25 läkarstudenter:

Louise: "Usch, jag känner att jag tappar koncentrationen."
Jag: "Du, jag känner att jag tappar saturationen!"

Jag kommer fram till mattanten i sjukhusrestaurangen.

Hon: "Vill du ha mat att ta med?"
Jag: "Men gud, är du synsk?!"
Hon: "Nja, jag tog det på att du inte har någon bricka."

Jag är smart. Jag ÄR smart.

Under gårdagen lyckades jag springa allt vad jag kunde och kastade mig bakom en buske för att en taxi inte skulle se mig.  Det var konstigt. Jag låg sedan och skrattade länge bakom busken. Har jag varit för länge på psyket nu?

Jag var och handlade makaroner. Jag kom hem med fårstek, fläskfilé, grillkorv och falukorv också.
Antingen har jag umgåtts för mycket med Linnea. Eller så har jag umgåtts för lite med pojkar.

Gott var det i alla fall med gammal hederlig falukorv.




Nu har jag dock svidat om från fäbodjäntan till en äkta rocker. Jag och Lisa kommer äga upp rockgasken i vår bar ikväll. Så det så.

Det är ju väldigt poppis ("poppis" är ett häftigare, modernt uttryck för "populärt", som jag valde att använda för att ge texten lite "coolt" intryck) att lägga ut bilder på sina kreationer för dagen bland bloggerskor. Så visst, jag tänker inte vara sämre om det nu är det som gör att man får trogna läsare. Jag kanske ökar mina 8 besökare till 12. Värt.

Hår: Tvättat på forntiden. Hemligheten: Borsta aldrig håret.

Make up: Gårdagens.

Kläder: Linne med tandkräm och lite oidentifierat "klibb". Mjukisbyxor "one size fits all".

Strumpor som fått utlåtandet "De där måste vara det mest avtändande jag sett".

Accessoarer: Tandborste köpt på ÖB.

 

Min syster när vi möttes i affären:

"Gud, jag höll inte på att känna igen dig. Du var så fin idag."


Tack.

Att ge ultimat förvirring till en patient:

14.45: Träffa patienten på akutpsykmottagningen som läkarkandidat och skriva in denne på avdelningen. Och be honom sitta och vänta på att personalen hämtar in honom.

15.00: Bli ombedd att jobba extra som skötare på kvällen.

15.10: Svida om till vit klädsel och hälsa patienten välkommen in på avdelningen och inte nämna något om att man nyss träffats.

Att gå på toa på X2000 är en lek med döden.

Efter två timmars kämpande med benen i kors blev jag, någonstans norr om Hudiksvall, tillslut tvungen att se mig besegrad av urinproduktionens oövervinneliga krafter. Jag sitter självklart i mitten av vagnen och får vingla bort som en fyllegubbe med ataxi mot "The chamber of death", a.k.a. tågtoaletten. Det tar en evighet. Tåget kränger till upprepade gånger så jag är nära att hamna i diverse emo-killars samt skäggiga, lönnfeta gubbars knä och får ursäkta mig generat.

Jag tar ett djupt andetag och kliver in på toan. En frän doft av urin slår mot ansiktet. Tåget kränger till igen. Jag finner plötsligt mig själv upptryckt mot spegeln och får en obehaglig, och oönskad, insyn i min ena näsborre. Jag spjärnar med benen mot handfat och dörr och försöker knäppa upp byxorna (Det här börjar likna en taskig porrnovell inser jag. Jag ber om ursäkt för allt eventuellt mentalt lidande detta åsamkar.). Tåget kränger till igen. Jag tappar balansen och tar ett steg framåt, farligt nära toalettstolen. Vattnet i toalettstolen skvalpar till nära kanten. Jag slipper få urinvatten på skorna. Lucky day.

Jag tittar tveksamt på "handikapp-handtaget" som finns bredvid stolen och överväger en svag sekund att hålla i det, men jag väljer livet. Mer akrobatik, som innefattar benens alla muskler samt en övermänsklig koordinationsförmåga, och mitt mål är uppnått. Tåget kränger till. Jag kastas in i väggen och slår i höften för att jag släppt händerna vid handtvätten. Lite vatten stänks på byxorna som avslutning så det ser ut som att jag kissat på mig.

Jävla tåghelvete.

Det var nasty-saturday med tjejerna hos moi. Jag gjorde mig till och dammsög, tog bort alla enorma hårbollar som låg lite här och var, diskade, städade toan och tvättade. De skulle inte få veta att jag i verkligheten är en hobo-slusk som vältrar mig i smuts.

Följande händer:
- Tjejerna anländer.
- Anna, som är dammallergiker, börjar nysa och får quinckes ödem. Detta trots en grundmedicinering med en ny bra medicin dagligen och nässpray + en donerad loratadin från undertecknad.
- Louise får "torra ögon av linserna".
- Fattema börjar snörvla och klia sig i ögonen.
- Anna säger "Det här är det värsta allergianfall jag haft" samt "Tack för iriten" och går.
- Johanna är helt opåverkad.
- Alla går hem i ren självbevarelsedrift.
- Jag sitter ensam kvar.

Eller ja, jag har nog någon miljard kvalster som sällskap. Uppenbarligen.

Imorgon ska jag städa.

..fast som patient läkarkandidat denna gången. Stort.

Roligaste praktikdagen på länge. Antingen beror det på att jag är en ond människa som mår bra av andras olycka. Eller så beror det på att personalen är sjukt (skratta gärna till) kul på psyket i Sundsvall.

Förmiddagen ägnade jag delvis åt att ta prover på min handledare för att han var hypokondrisk (I'm not alone! YES!). Han avböjde dock, vänligt men bestämt, mitt erbjudande om en prostataundersökning på samma gång. Trots mitt påpekande om att man är i riskzonen vid 30-års ålder.

Fan. Det gick inte denna gången heller.

Helgen har innefattat cola, pizza, kaffe, hamburgare, godis, wow, CS, xbox, alfapet, svett, headsets, fläktbrus, garv och "lagom mycket" sömn.

Ja, ni associerar helt rätt. Jag är, helt oväntat, en nörd. Som likt stålmannen då och då svidar om till en LANare. And I like it!

Jag var sekunder från att råka lägga in mina underkläder i kylen istället för i garderoben. Demensen har börjat. Snart hittar jag väl ost i tvättkorgen och sopor i toaletten också. Utan att minnas hur de hamnat där.

Eller så är det det där med sömn - det kanske inte är så tokigt ändå?

Skämt à la läkarprogrammet:

"Inom rättsmedicin är den ena dagen den andra(s?) lik"

Lik. Fattar ni? Hahahahahhahahahahahahhahahhahahahah...a..ha.  nej, men FINE!


Dagens föreläsningar har handlat om trubbigt våld, kvävning, drunkning, olika strypningssätt, självmord, dykolyckor och annat myspys. Jag vet nu att det kan vara farligt att falla igenom en stol (Vilket jag sen höll på att göra under lunchen till Louises stora glädje. Jag fick därmed beviset att hon egentligen är pure evil, vilket jag anat hela tiden.) samt att leka stryplekar med sig själv iklädd läderremmar. Note to self.

Jag tänkte nu runda av den här dagen med att laga en härlig köttpudding och fightas på ki-boxpasset.

Idag har jag lärt mig att:

• Risken att dö ökar med åldern. No shit.
• Avskiljning av huvudet från kroppen är en absolut dödsorsak. Ännu mer no shit.
• Hjärtinfarkt med rift av hjärtväggen som dödsorsak kan benämnas på svenska "Brustet hjärta" i socialstyrelsens dödsorsaksintyg. Det är roligt.
• Anabola steroider gör män till impotenta, aggressiva, egocentrerade, svartsjuka typer med gallstas. Det är dåligt.
• Om en kropp är förruttnad behöver man inte lyssna på hjärtat för att säkerställa att personen är död. Man behöver inte heller kolla corneal-reflex. Score.

Tänk att det som skulle få mig att vakna på riktigt denna i övrigt sömniga söndag var en underbar, om än brutalt ärlig, vän. Under en mörk, regnig höstpromenad med röda gummistövlar och ett antabus-papaply.