I sjuksoffan
Plikttrogen som man är mot sitt jobb och sina patienter pallrade jag mig idag till jobbet efter 5 dagar med feber, hosta och igentäppta bihålor för att jag "kände mig lite bättre".
Snoret rann medan jag undersökte knän. Mina lungor lät värre (utan att behöva stetoskop) än mina patienters. Kallsvetten rann under busarongen. Jag höll mig i väggarna när jag reste mig p.g.a. yrsel. Tillslut när febern steg trots ipren och lab-usk stack mig i fingret och visade CRP 41 på en lapp framför mina ögon bokades min eftermiddag av och jag skickades hem.
Katten tycker nu att jag sådär lagom roligt sällskap, men om något motsvarar jag iaf temperaturmässigt en varm motorhuv som han kan sova på en stund.
