Flickan & Fårfiolen

Efter 24h vårbal och sammanlagt 32h vakenhet innan man äntligen fick lägga sig och sova igår kväll - märkte man att man inte är 19 bast längre.

Men kul var det. Speciellt att stå och flippa pannkakor mellan 4.30 och 6 på morgonen iklädd en sopsäck.

Om någon som bor vid snerkes igår runt 3-tiden skymtade en vit, stor, sladdrig sak komma springande mot snön, inte våga slänga sig helt, men sedan ramla naken på isen för att sedan försvinna igen så var det mig ni såg.

Det gäller att passa på sista veckan i studentstaden. Spontant bada bastu efter en bal får man inte missa.



OBS! det är inte jag på bilden, utan en random hund som rullar sig i snön.

Tar en promenad med en vän mitt i flyttpackandet. Vi går förbi en liten folksamling som samlats runt en kille som tydligen ramlat, har ont i knät och pratar osammanhängande.

Jag kliver in, kollar av status enligt ABCD och lämnar en utsökt rapport till ambulansen.

Det enda jag ångrar är att jag inte tog tillfället i akt för att för första gången få säga:
"Step aside people, I'm a doctor!"

Håller på att börja packa ner mina 5½ år i flyttlådor sakta men säkert. Hej separationsångest.

Inga mer spontana pubkvällar på nation med öl för 30 spänn. Inget mer cyklande till Ackis på blåis med fara för sitt liv. Inget mer tentapluggande till två på natten på BMC. Inga fler gasker, baler. Ingen användning för alla klänningar jag sytt. Inte samma tillgänglighet av mina kompisar som har ett par år kvar här. Ingen mer studentbostad. Ingen mer bärbar ugn på golvet. Ingen mer Ica Väst.

Vem kunde ha trott att dessa små studentflickor..


..skulle bli såna här eleganta läkare så snabbt

 

Idag var sista föreläsningsdagen någonsin på läkarprogrammet för mig och min klass.
Vi blev bjudna på vin och snittar av lärarna efteråt (ja, det ska väl vara läkarprogrammet det händer på).

Fast än är jag student. Beviset? Här är min middag:

 

..Dock kändes det inte helt hundra att frivilligt följa lapparna.

• Gjorde (frivilligt(!)) det slutliga diagnostiska provet med 250 frågor på ALLT som vi läst hittills. Jag hamnade 16% över "ok-gränsen". Hyfsat med kunskaper - check!

• Fick hem kontraktet för påskrift (2 dagar försent för att få en kanonlägenhet med hjälp av det, dock).
  
  
• Fick veta att jag börjar med ortopedi/anestesi/kirurgi-blocket 2:a Maj ♥

It's cooking, it's cooking. 11 dagar kvar till diplomet.

Tentan rättades på 10 timmar, awesome!

Jag klarade min sista tenta på läkarprogrammet. Eh... AWESOME!

Nu ska jag ta igen mina tappade sömntimmar efter nattplugget.

Diktering på band.

Vad näst? Åderlåtningsmottagning?

Men vad gör man inte för barnen?

Ett tips är dock att aldrig slicka på den där mjukiskatten.

 

 

Min landstingslägenhet i Östersund.

It's been a while?

En termins väntande på att få ett föreläsningsspex. Plötsligt händer det.



PS. Ja, jag kanske dreglade lite av T4-lammköttens bara bringor. Jag hade fasen inte tid att vara så fit på den tiden. Inte nu heller iofs.

Ingen kan säga att jag inte ANSTRÄNGER mig för att få barnen att gilla mig på barnkursen.
Idag nedlät jag mig till att sätta på sponge-bob-pins på mina foppatofflor.



Det är att barn kan sense evil som förstör det för mig.

Jag hatar vänd-tentor. Ni vet, lägga-ner-på-golvet-och-aldrig-få-plocka-upp-igen-efter-att-man-tagit-fram-nästa-papper.



Kristin: *Medan hon lägger ner pappret på golvet* "Hmm, man kanske väger den gravida vid den kontrollen också, ska jag plocka upp pappret igen och skriva dit det? Nej, då kanske de tror att jag fuskar.. hur viktigt kan det vara att jag skriver det liksom, haha, dum-kristin?"

Nästa papper: "Kvinnan hade gått upp 2 kg jämfört med förra veckan och är väldigt svullen....."

Kristin: "AAaaaaaargh!"

Återigen på BMC, dagen innan tentan, opluggad. Med adrenalin, kaffe och ångestmonstret.



Visst kommer man sakna det lite sedan ändå..

Fick arslet ur vagnen och mailade och tackade nej till fredagens intervju för akutbarnläkartjänst här i Uppsala eftersom jag sagt ja till Falun (och hoppas att de mottagit mitt Ja, eftersom de inte har bekräftat detta. Gah).

Fick svaret "Ok! Grattis!. Med dina meriter, hade jag i princip redan vigt en tjänst till dig."

...

AAAAAAARGH. Ambivalens-Kristin fick direkt beslutsångest.

Vad kul det hade varit med ett halvår till i uppsala, akutbarnläkare med riktig lön, läsa lite franska och ha kvar mina vänner close.



Jag är störd.

Jag ska bli Dalkulla (alt. falukorv?). De vill ha just mig som Dalkulla trots 175 sökande. Nu tänker jag vara osvensk och faktiskt vara mallig (och skräckslagen över att bli vuxen).

(Man måste ju älska att de har dalahästar i sitt erbjudande också ♥)