Flickan & Fårfiolen

Tjejruset sprunget och klart. Lyckan över att ha sprungit 5km på 27:30 grumlades lite av att jag såg att det tydligen bara var 4,82km. But still.

 

Tjejvasan är avklarad. 3:27:28 och plats 4536. Bättre än förväntat. Framförallt med tanke på min hemmavalllning där jag hade råkat låta klistret rinna ner över hela skidan över natten. Men fäste hade jag, ja jävlar!

Jag tiggde skjuts hem från Mora. Gick och köpte en ta-med-kebabtallrik och satte mig framför melodifestivalen ensam och åt. Vaknade kl 22 på soffan bredvid en halväten kebabtallrik, vinglade in till sängen och sov elva timmar till.

NU är jag människa igen!

 

Jag inser att jag har fördegats kroppsligt, mentalt, verbalt, banalt, labilt och socialt sedan jag flyttade till Falun och började jobba. Detta har jag uppnått:

Träningen gick åt skogen. Jag fick andnöd, bröstsmärtor och lårkramp av mina 4 km jogging som tog typ 40 minuter.

Idag flåsade jag och blev så yr att jag fick sätta mig - av att gå uppför ett utsiktstorn på 20 meter.

Min hurtiga runda i Söndags. 18 km på cykel. I sommarklänning och fräknar. Hej präktig dalkulla.

OBS! Killen i plog på bilden har inget med mig att göra. Tyvärr.

Kollar Biggest Looser och äter en nyttig fisksoppa. Hur pretto får man bli, liksom?

 

p.s. Kolla in the creepy-stare-down-fishen bakom tv:n. Obehagligt.

Så gick man iväg för att träna för första gången sedan min setback efter tjejmilen. (Fast mest för att jag spenderat 700 riksdaler på ett träningskort på sjukhuset och vill ha valuta för dem)

Yoga.

De 45+:iga sköterskorna med trivsel-BMI gick i upp i nån "bajsande hunden" hur lätt som helst.

Jag krälade på backen. Höften knakade. Musklerna var för korta.  Benen var längre än medel, men kom ändå inte bakom huvudet. Jag led alla helvetets kval. Instruktören kollade medlidande på mig och man såg hur hon tänkte "låt det ta slut".



Men jag ger mig inte. Nästa vecka då jäklar ska jag värma upp med den här och visa tanterna hur kylskåpet kan ligga.

Tjejmilen var en folkfest. På riktigt. Halsen var något bättre, så jag provade att jogga runt hela. Det gick. Trots att jag startade i gruppen med alla 70+tanter  som ställde sig i jogging-gruppen, men gick från startlinjen. (Gngngn, tur att man har tålamod som en pungråtta.)


Resultatet:





8818:e placering. Min största idrottsbedrift. *Tear*

Tjejmilen imorn. Därför vaknade jag idag med igensvullen hals och tonsiller stora som älgtestiklar. Dock är den lite förbättrad under dagen och nummerlappen är uthämtad.

Kommande morgon får avgöra om jag blir en:

• Entusiastisk påhejare
• Gångare. Som alla tänker "varför anmälde hon sig till tjejmilen om hon ändå inte tänkte springa? Tjockkärring" om.
• Sjukhuspatient med perimyocardit

Tips: Bitterhet botas bäst med 5km löpning i underbar norrlands-skog.

Ja, jag har inte tränat eller knappt ens gått promenader på 3 veckor.

Idag hände det.

Jag joggade 20 minuter.

Och jag höll på att dö, fick spänningshuvudvärk samt en underlig pulsering/smärta i benen som pågår fortfarande.





(Jag har nu ångest över varför jag anmälde mig till den j**la tjejmilen. WHY?!)

I desperation att göra allt annat än att plugga blev jag nu bortom mina sinnens fulla bruk. Jag har anmält och betalt "Tjejmilen"... ........................MILEN!



Jag kommer döden dö.

I stundens hetta taggade jag även på de andra för att springa tjejmilen i höst. Ta en LPT på mig någon, snälla!!

Min nummerlapp för vårruset damp ner i min brevlåda som en elek liten reminder att det börjar bli dags att prestera resultat snart. Det enda positiva är att magen har börjat dallra lite mindre (jmfr tsunami mot stilla havsbrus) för varje steg som slår ner i backen. Gött.

 

Dags att hoppa ut i löparspåret istället för att ligga och äta bullar på soffan idag igen alltså.

 

Då jag i ett sinnesförvirrat tillstånd anmälde mig till Vårruset har jag nu insett att jag måste genomföra skiten också.

Därav testsprang jag 5km-rundan idag. Och kom fram till:

• Jag får typ astma av allt pollen och tänker därmed sno vänligt låna Johannas Bricanyl® lagom till tävlingen. Hon får reda på detta genom att läsa inlägget.
• Jag kommer att bli omsprungen av gamla kärringar.
• Mitt lag kommer att hinna äta upp hela picnickorgen innan de börjar fundera på var jag är. Dvs medvetslös i en buske längs fyrisån.

 

I övrigt känns det skitbra.

 

 

Jag hatar folk som fyller sina blogg med hur underbart nyttiga de är. Sina sellerisoppor, detoxar och powerwalks till yogan. Men: