Fördelen med att vara på kvinnokliniken som kvinna..

Jag till en av gyneklogerna: "nej, det är skönt att det är en lugn dag idag, jag har ändå en släng av dysmenorré."

Hon: "ÅÅÅHH Stackare! Behöver du ha någon smärtlindring? Diklofenak? Ipren? Alvedon? Nåt starkare?? Jag har allt på mitt rum!"



Sen pratade vi mens och kollade på förlossningar.

Wannabe-min-handledare?

Förra veckan avslutade jag med att kommentera att jag och min handledare hade samma hårklämma uppsatt i samma frisyr.

Jag insåg idag när jag kom tillbaka för min andra vecka på gyn i Falun att jag under helgen lyckats tona håret i likannde färg som hennes också.

Hon kollade konstigt på mig på morgonmötet.


Min plats på "svarta listan inför AT i Falun" klättrar vidare uppåt...

Gngngnngn..AT-ansökan..gngng

1. Jag börjar inse att min personlighet börjar lysa igenom lite väl mycket i mitt personliga brev

2. Jag inser att det INTE kommer att gynna mig i urvalet.

3. Ställena jag söker vill att jag skickar med en BILD. I'm doomed.

"Pick me, pick me"

Vad de lär ut på gynkursen.

The gentle hand?


 

Så var inte nervösa nästa gång ni ska till gynekologen eller tänker börja skaffa barn.

 


Ny tradition?

Bland kirurger är det tydligen tradition att baka en app-tårta efter att de har tagit sin första app.

Som avslutning på mitt vik idag bjöd jag därför på en analböldstårta istället. Kirurgerna smaskade nöjt på det gula varet marsankrämen som vällde ut när man skar i den.

Jag kommer fasiken sakna det här jobbet. (trots mitt sargade psyke (och kropp!) efter 10 v)


Dag 66 på kirurgvikariatet:




Skadad 4 life

Det märks att man har jobbat för länge på kirurgen när: 

  •  ..man märker hur varm och glad man blir inombords när man på ronden hör patienten få gasavgång (dvs fiser) i sin stomi under morgonronden efter operationen.

  •  ..man blir förvånad när unga männsikor blir förnärmade och  man får "Är du äcklig eller, ofta man kollar på sitt bajs?" slängt i ansiktet, när man frågar när de hade avföring senast och vilken färg och form den hade.

  •  ..man tycker att en PR bör göras jämt. Även om personen söker för en sårskada i ansiktet.

Oförberedd=jag

Jag lullade runt på akuten och tog hand om förstoppningar och diverse urinproblem när min primärjour säger:

"Du, Kristin det har visst varit en stor krock. Det är två allvarligt skadade. Vi tar varsinn då?"

*Jag kissar på mig*



Herregud, vilken liten oerfaren fjant man är. Men det gick.

Förresten..

.. Ordet "PR-trick" får en helt annan klang och ger liite andra inre bilder efter en sommar på kirurgen. Ville bara säga det.


"Det är utsidan som räknas"

Min överläkare: "Du måste bli kirurg Kristin, du tar så bestämda och snabba beslut. Du är jätteduktig!"

Jag: "Oj..tack, vad kul att höra" *ler och ser lugn och cool ut på ytan*


Jag inombords: #status post 9 veckors konstant skräck och ångest-darrandes som ett asplöv-Ska jag hoppa av läkarprogrammet-känsla#

Hygienpolisinspektion? Nej tack.

Mitt skåp igår vid hemgång:



Det är fräscht att hamstra gamla kläder och svettiga stödstrumpor. Sägs det.

Jag är inte äcklig jag är inte äcklig jag är inte...


Konsten att framkalla kräkreflex.

Jag har fått göra en gastroskopi. Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi.Jag har fått göra en gastroskopi. (okej, allt efter första passagen, dvs den svåra biten.)


Men det är inget jag skryter om.




(Det bästa var att jag lyckades tygla mitt svar på kommentaren
"Perfekt, du har den rätta handledsrörelsen")


Lite roar småbarn

Man måste skriva i kostnadsställe när man beställer en röntgen på en patient.


Efter 7 veckor bör man fortfarande inte fnissa när man skriver "AKUKI". Men det gör Kristin.


The "rond" of horror

Tyckte att alla patienter kollade lite konstigt på mig på ronden.
Sen kom jag in på toa och såg mig i spegeln.

Nämen hej Dr Witch of Eastwick



Funderingar

Funderade lite på varför ingen läcker narkosläkare (eller whatever) uppmärksammar mig när jag är på op. Mycket deprimerande. Jag kom fram till att det kan bero på:

  • Att jag verkar otrevlig?


  • Jag luktar illa?


  • Jag är för dålig på att assistera?


  • Jag skrattar för mycket?


  • Sen kom jag på: nej just ja, kanske för att jag ser ut SÅHÄR:



Nunne-livet är komplett.

Hej 7:30-21.

Dagens diagnos på mig blir:

R46.4. Med bidiagnos R46.1.


Betoning på R46.1.

Dagens lärdom:

Om något är svårt att få in - skit i våld och vaselin. Det är tre xylocaingel-tuber som is the shit. Allt slinker in utan smärta!


Och jag snackar självklart om hematurikatetrar, inget annat. Tro mig.


(Det är förresten spännande tänkt att det är den nya underläkaren som räknas som mest lämpad på akuten att sätta dessa hemska tingestar.)


Citat på akuten:

Kristin med patient:

"Sen så skulle jag vilja stoppa in ett finger i ändtarmen också. Eller, inte vilja, men det måste göras... asså..."


*skeptisk patient*






(p.s. läser jag min rubrik snabbt ser jag bara "Cityakuten". Är jag ensam om detta? d.s.)

På kirurgexpeditionen:

=Kristin sitter och fnissar för sig själv på läkarrummet.


Min första dag

05:50 Uppstigning med guld blodsmak i mund.
07:00 Irrar runt på sjukhuset och försöker hitta till kirurgkansliet
07:20 Hittar kirurgkansliet 5 min efter utsatt tid, drar något lamt skämt om mitt lokalsinne. Ingen skrattar.
07:25 Inser att jag glömt mitt stetoskop
07:30 Läkarmöte, presenterar mig för alla typ 2 ggr, för jag har varken namnminne eller ansiktsminne.
08:00 Får höra: "Du är visst kirurgjour den här veckan, gå ner nu och börja"
08:01 Nervöst sammanbrott
08:15 Första patienten
08:20 Gör min första Per Rectum
09:00 Skriver mitt första recept
....
16:45 Avslutar svettig min första dag på kirurgen


Allt som allt - så jäääääkla kul!

(om inte HSAN ringer imorn dvs)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0