Flickan & Fårfiolen

Alla dessa VAL. Jag dööör!

Tur att "Samarin persika citron" smakar gott, för jag känner att den kommer behövas.

Egentligen hatar jag politik. Helt ointresserad förutom att jag röstar och vill ha ett demokratiskt, fritt och jämlikt samhälle. Ett där man har goda chanser att utbilda, försörja och ta hand om sig själv som individ, men även har ett skyddsnät när det går illa, eller när man föds med sämre förutsättningar än andra. Det är det jag tycker. Mer eller mindre.

Att SD kom in i riksdagen är pinsamt för Sverige. Mest för att alla blev lätt "överraskade", trots att det smugit upp under en längre tid medan alla ignorerat problemet och inte tagit upp till diskussion, utan bara fördömt dem. "De är dåliga människor". End of story. Fast man kan ju inte ignorera 6% av samhället? Efter valet började alla hata gemensamt. Grupper på facebook. Hacka sig in på listor över de som röstat på dem och lägga ut på nätet. För att göra vad? Hatbrott? Mobbing? Skrämmande utveckling. Vissa partiledare vägrar sitta i samma rum som dem. Andra vägrar debattera mot dem. Är det en hälsosam reaktion från oss s.k. "vettiga svenskar" som röstat på de partier som INTE står för rasism, främlingsfientlighet och ojämlikhet? Och inser inte folk att det bara startar en reaktion till att vilja stötta hos de som sympatiserar med dem? Hat föder hat. Eller so they say.

Det är klart man blir frustrerad, arg och vill visa att man inte alls håller med - men kan sverige sluta bete sig som dagis? Bort med "sandlåde-jag-tänker-inte-leka-med-dem". De är inne i riksdagen nu, nästan 6% av befolkningen VILLE det. Deal with it på ett vuxet sätt! Ta upp dem i debatter, bemöt deras ogrundade åsikter med belästhet och logik. Låt de i sverige som röstat för "att röra om i grytan" få se vilka de egentligen är och få dem att själva ändra åsikt och rösta "rätt" i nästa val.

Det blir bara ett problem om vi gör det till ett.

Idag kom inte typ fyra av patienterna till den gynekolog jag gick med. Den överflödiga tiden pratade hon (konstant) om allt mellan voodo och mindfulness (på gott och ont, med mina 5 timmars sömn i kroppen och 5% kraft att hålla uppmörksamheten uppe).

Mindfulness är en bra grej för högpresterande strebers, det ska jag fasiken börja med. Jag ska stanna upp och bara vara i nuet och tänka på det jag gör just då...

...dvs när jag:

• skriver 500 olika personliga brev till olika sjukhus inför AT ("jag är glad och flexibel" *kräka kräka*)
• skriver lika många AT-ansökningar
• söker stipendier och allt som behöver fixas till dem
• krånglar med min felberäknade inkomst till csn
• kontaktar referenser och är allmänt jobbig
• bestämmer var mitt framtida liv ska hysas
• säljer grejer för att få pengar till post-partumexamen-resan
• rensar lägenheten + säger upp den i tid (not gonna happen)
• försöker tömma frysen (som lägger av varannan dag, FML)
• backup:ar datorn (som jag skjutit upp i 1 år, jag bara väntar på viruset som äter upp mitt liv i bilder)
• fixar tågbiljetter för utplaceringar
• fixar mina spända muskler
• upprätthåller något slags socialt liv
  
  och just det:
• försöker klara sista terminen så jag får min läkarexamen

Piece of cake.

Jag har bytt ut min fina kost med massa grönt och proteiner, som jag hade innan sommaren, mot kakor, överkokt pasta och godis "för att jag är värd det när jag jobbar så mycket". Springrundorna
3 ggr/v har bytts mot bilåkande till och från jobbet (och promenader till ica. för att köpa godis)

Resultatet har blivit:

• 1kg nytillkommen bilring, välplacerad över jeans-linningen.
• 50(-100)% nedsatt kondition
• Konstant förstoppning. OBS! Oversharing!
• Extrem bitterhet (ja, mer än vanligt)

<-- En stundande framtid.

Min mobil är inte ens av marknaden från förra sommaren innan jag börjat dagdrömma om att överge den för en Iphone 4.


Sedan väcks dagdrömmarna brutalt av att jag hör AT-läkaren som började IDAG säga: "Åh, jag kanske kan få vara med och ta blindtarmen sen då?". OCH får ett jakande svar! (!!)

Jag har fan slitit häcken av mig i 9 veckor, tagit en kniv i låret, pillat folk i rumpan 7 ggr/dag och troligen dragit på mig en gastrit utan möjlighet till läkning - bara för att få komma till på op. Och nu glider den jäkeln in första dagen och snor den! AAAAAARRGH!

Så. Himla. Bitter.

Jag är utarbetad. Sitter i AT-lunchrummet och äter pustande.

AT-läkare: "Kristin, har du möjlighet att ta halva min jour på lördag?"

Jag hör mig själv svara på reflex: "JAAA-RÅÅÅ, det går så bra sååå!"



Det är bevisat. Jag är dum i huvudet eller destruktiv. Möjligen är diagnosen dum-snäll. Med betoning på dum.

Fast det är ju bra pengar. Mer joy för mig i Australien efter examen. Fokusera Kristin, fokusera.

Mmm..Just det. Jag har jobbat 25h på de två senaste dagarna. Fått spänningshuvudvärken from hell. Halsen är som ett sandpapper. Inte kunnat springa på en miljon dagar. Kärleken i fokus??? Hit me in the face why don't ya!! (Barnen behöver vi inte ta upp)

Mer rätt hade varit
"Det här ser ut att vara en mödosam tid för dig. Jobb och patienter som vill anmäla sjukhuset kommer stå i fokus. Du kommer bli tjock för att du inte tränar och du kommer trösta dig med godis. Kärleken kan du glömma. Kärring"

Vissa får ett nålstick på operation.

Vissa andra får en tappad blodig skalpell som sätter sig i låret med ett djupt sår.


Jag tillhör visst "vissa andra" - dem som livet just nu är emot.

Idag satte jag mina första stygn i klosterarbetet efter timmar av trådsorterande. "Yes, it's rolling" tänkte jag och sydde upp en tråd i ett svep.

Sen såg jag närmare på mönstret att det skulle ha varit halva korsstygn istället för hela.

Hej sprätta upp 500 stygn.


Jag är ingen klad hest.

Asså, nog för att jag beställde ett klosterarbete. Men man kan väl iaf kräva att man får med sorterade trådar (och inte 4 tjocka buntar med liknande färger huller om buller) och framförallt: inte behöver klippa ur hål för trådarna i trådplattan själv?!

 

Tur att jag inte har något liv.

 

Det enda som är bra med att få en rupturerad follikelcysta medan man jobbar på sjukhuset är att man är ett snabbnummer ifrån att få ordination på 1g alvedon + 50 mg diklofenak. Så man kan jobba 9 timmar till.

Jag hatar min äggstock. Och den hatar tydligen mig.

Efter en hård första 55-timmars arbetsvecka, med redan 4 timmar plus i flexsystemet (som jag aldrig lär få hämta ut), stundade min lediga dag!

Jag hoppar ur sängen (korrektion: sätter mig på sängkanten, mjukar upp höften med lite morgongymnastik och knakar till lederna. SEN kliver jag lååångsamt upp), går fram till fönstret och rullar upp:

Spöregn.




Why god, whyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyy?

1: Jag kommer stressad ut på morgonen och hittar min cykel MED EN CYKEL LIGGANDES OVANPÅ.
Kristin a.k.a. Iron-man lyfter bort den och slänger den i backen av ren hat-styrka.



2: Jag får punktering för 3:e gången (!!) den här terminen på väg hem från sista skoldagen





hej sköna sommarlov, liksom.

"Äsch, jag skyndar mig och her i lite blonde-spray i håret innan jag åker iväg till J", tänkte jag.

Jag slänger till med det blöta håret och *FLAFF* så sitter en drypande hårslinga i ögat.

Vad sa de nu på ögonkursen? Var väteperoxid mumma för ögat? Nej just ja - det FRÄTER visst.




Bra gjort Kristin, jävligt bra. Blir jag blind nu så kommer jag vara bitter för evigt!



Jag gissar även att jag sumpat mina chanser till något holabaloo ikväll med det här freak-ögat. Skit.

Seriöst. När man går infektionskursen och pratar om hygien, äckliga bakterier och tar sjuka patienter i hand -KAN VISSA DÅ INTE SLUTA MED ATT SITTA OCH TUGGA I SIG SINA EGNA NAGLAR OCH ALLT SOM FINNS DÄRUNDER KONSTANT UNDER LEKTIONERNA?!



Jag. Stör. Ihjäl. Mig. Och nej, jag har faktiskt inte pms. Jag är en naturligt grinig människa.

Jag stör mig så otroligt på dagens föreläsare som talar till oss som om vi vore dagisbarn med beskrivande, tydliga gester. Och säger "basaaaal handhygien" med en skärande röst.

Jag tror jag har hittat en till grej jag är allergisk mot helt enkelt. Men tabletten jag tog i morse verkar inte hjälpa. Damnit!

Jag har försökt att tygla mig, men jag stör mig fasiken fortfarande på "Veckans blogg"-tjejen som bl.a. skriver i introt att hon älskar mat :





...och sedan i varje inlägg ser man att det enda hon käkar är typ kesella, frön och "kaloriförbrännande protein-shakes".




Saliven sprutar ju inte direkt ur munnen vid åsynen av den menyn.


(Sen att hon här och där ligger och flaxar med sina sillisar på bilder gör ju inte mitt samlade omdöme bättre kanske)

Jag som var så nöjd över att jag var pigg som en lärka idag kl 10 trots gårdagens fest. Men såklart lyckan inte kan hålla i sig.

1. Jag inser att jag tappat bort mitt visa-kort under gårdagen.
2. De har hittat en bunt med visa-kort på V-dala där vi var. Inget var mitt.
3. Min mobil har kajkat ihop och väljer nu att radera sms:en när man försöker läsa dem.
4. Jag är ashungrig men kan inte köpa mat för MITT VISA-KORT ÄR BORTA.


&%#¤&%&/&/%¤¤#¤%/&%&%&¤%¤%¤&t&&/%......%&¤%¤¤#%¤%&!!!!!!

När man slutat halv 5 på en fredag, hittat sin cykel med punka och traskar hem i skor utan stötdämpning i allmän misär tänkandes att dagen kan väl fan inte bli värre.

Då kommer det. Haglet och motvinden.

Alla har slutat och gått hem. Utom min grupp som ska ha undervisning till halv fem.

Tack för det, schemaläggarna.