Murphys lag
Murphy och jag, vi verkar vara polare vi.
Sedan jag bloggade senast har jag lyckas säga så många fadäser att de är oräkneliga. Det enda som kan rädda min karriär är nog att jag tappar rösten i ett par veckor tills jag lärt mig hålla snattran.
Ex 1:
Jag till en kollega angående rökning bland vårdpersonal (i en tom korridor 7:20 på morgonen):
"..ja, det finns ju t.o.m. en läkare på ___ som springer och röker varje rast!"
----> Läkaren i fråga dyker upp i denna korridor bakom oss - TROTS att denne jobbar i en helt annan byggnad normalt sett.
Ex 2:
Kristin till en kirurg när hon är placerad på röntgen:
"Äsch, jag har blivit placerad på röntgen den här veckan. Man skulle ju hellre vilja stå med er nere på traumarummet...höhö" (smör)
-----> Min (snälla och trevliga) röntgenhandledare står bakom dörren bredvid.
