Dag 11 – Mina syskon
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Åsa är den äldsta systern. Hon hann vara ensambarn i 3 år innan vi andra kom och slogs om uppmärksamheten. Hon tvingade alltid oss att säga att vi älskade henne innan vi la på när vi pratade i telefonen. Vi har nämligen inte hållit på med sånt trams i onödan i vår familj. Min gissning är att hon såg att man gör så i amerikanska serier och därför ansåg att det är så det ska gå till. Då tyckte jag bara att hon var jobbig. Nu tycker jag att det bara är bra. Man säger det snarare för sällan till sina nära och kära. Det är också nu vid 18+år man börjar hamna på samma nivå och kunna umgås med utbyte. Annars har liksom 6 år varit ett ganska stort glapp under uppväxten.
Åsa är omtänksam, glad, glamourös, stilsättande, hönsmamma, rolig, skrattande, känslomänniska, intelligent och fabulous!
Helena är mellansystern. När vi var små var det vi två som alltid hängde ihop eftersom vi var närmast i ålder. Vi gjorde allt ifrån tv-shower som ingen orkade se utom vi, till hemliga myggyngelsodlingar under granen. Hon är en typisk snällis som sätter alla före sig själv, kanske mer än hon borde. Även om jag också minns att hon var en sån där tjuvnypare när vi bråkade när vi var små. Sådär så att mamma inte såg att hon nöp till. Hon säger alltid något roligt och delar min humor och är en av de få som fattar mina skämt och tycker om dem (hoppas jag). Hon är typ Husmoder 2.0 med absurda bak-matlagnings-hushålltalanger. Till skillnad från de två andra förtappade systrarna.
Helena är genomsnäll, humoristisk, djurälskande, ödmjuk, tålmodig, kramig, lyssnande, smart och underbar!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Åsa är den äldsta systern. Hon hann vara ensambarn i 3 år innan vi andra kom och slogs om uppmärksamheten. Hon tvingade alltid oss att säga att vi älskade henne innan vi la på när vi pratade i telefonen. Vi har nämligen inte hållit på med sånt trams i onödan i vår familj. Min gissning är att hon såg att man gör så i amerikanska serier och därför ansåg att det är så det ska gå till. Då tyckte jag bara att hon var jobbig. Nu tycker jag att det bara är bra. Man säger det snarare för sällan till sina nära och kära. Det är också nu vid 18+år man börjar hamna på samma nivå och kunna umgås med utbyte. Annars har liksom 6 år varit ett ganska stort glapp under uppväxten.
Åsa är omtänksam, glad, glamourös, stilsättande, hönsmamma, rolig, skrattande, känslomänniska, intelligent och fabulous!
Helena är mellansystern. När vi var små var det vi två som alltid hängde ihop eftersom vi var närmast i ålder. Vi gjorde allt ifrån tv-shower som ingen orkade se utom vi, till hemliga myggyngelsodlingar under granen. Hon är en typisk snällis som sätter alla före sig själv, kanske mer än hon borde. Även om jag också minns att hon var en sån där tjuvnypare när vi bråkade när vi var små. Sådär så att mamma inte såg att hon nöp till. Hon säger alltid något roligt och delar min humor och är en av de få som fattar mina skämt och tycker om dem (hoppas jag). Hon är typ Husmoder 2.0 med absurda bak-matlagnings-hushålltalanger. Till skillnad från de två andra förtappade systrarna.
Helena är genomsnäll, humoristisk, djurälskande, ödmjuk, tålmodig, kramig, lyssnande, smart och underbar!
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Kommentarer
Postat av: Åsa
Mitt i prick! Jag var redan stora coola damen när du föddes! När du började sjuan hade jag redan flyttat hemifrån... Jag har i alla fall fått världens bästa systrar! Puss!
Trackback
