Dag 01 – Om mig
1985 föddes jag. I november, den gråaste och kanske mest tråkiga månaden. Jag vägde runt 4,5 kg och var därmed lika stor som en mansbebis. Stackars mamma.
Jag var ett blygt barn. Alla skolfröknars dröm. Ställde inte till med besvär och ville alltid vara lika duktig som mina två äldre systrar hade varit före mig. Jag sa inte mycket i sammanhang där jag inte kände mig trygg förrän jag började högstadiet och träffade A som lockade fram min väl dolda sida som gärna vill synas, skrattas åt (med?) och uppskattas. Och sedan dess har den krypit fram mer och mer med åren, på gott och ont.
Blev inte alls var så fjortis som alla andra. Tror jag. Drack inte mer än en 2,25:a när alla andra hade spritflaskor och starköl. Och kunde absolut inte ljuga för någon utan att det märktes på mig. Det kan jag iofs inte fortfarande. Lite irriterande ibland faktiskt.
Lång blev jag också. Jag fortsatte att växa när alla andra slutade och hamnade på lagoma 177cm. Man ser bra i folkmassor. Och har långa ben. Har dock BMI över 18, så det blir ingen fotomodell av mig. För det är ju bara det som stoppar mig. eller. nej. vänta.
Efter natur på gymnasiet blev det jobb och lite Nya Zeelandresande och sedan in på läkarlinjen av en slump och här är jag nu. Där är det svårt att sticka ut som den duktiga flickan, så äntligen är jag en slacker. Som gör allt i sista stund, men på något sätt får det att gå vägen.
Gud, vad pretto jag låter. Fail.
Jag var ett blygt barn. Alla skolfröknars dröm. Ställde inte till med besvär och ville alltid vara lika duktig som mina två äldre systrar hade varit före mig. Jag sa inte mycket i sammanhang där jag inte kände mig trygg förrän jag började högstadiet och träffade A som lockade fram min väl dolda sida som gärna vill synas, skrattas åt (med?) och uppskattas. Och sedan dess har den krypit fram mer och mer med åren, på gott och ont.
Blev inte alls var så fjortis som alla andra. Tror jag. Drack inte mer än en 2,25:a när alla andra hade spritflaskor och starköl. Och kunde absolut inte ljuga för någon utan att det märktes på mig. Det kan jag iofs inte fortfarande. Lite irriterande ibland faktiskt.
Lång blev jag också. Jag fortsatte att växa när alla andra slutade och hamnade på lagoma 177cm. Man ser bra i folkmassor. Och har långa ben. Har dock BMI över 18, så det blir ingen fotomodell av mig. För det är ju bara det som stoppar mig. eller. nej. vänta.
Efter natur på gymnasiet blev det jobb och lite Nya Zeelandresande och sedan in på läkarlinjen av en slump och här är jag nu. Där är det svårt att sticka ut som den duktiga flickan, så äntligen är jag en slacker. Som gör allt i sista stund, men på något sätt får det att gå vägen.
Gud, vad pretto jag låter. Fail.
Kommentarer
Postat av: Sis
Hmm, två blyga violer som var skötsamma och duktiga men som innerst inne har en liten exhibitionistisk sida i sig som gillar uppmärksamhet och partaj. Är vi släkt? Puss!
Trackback
