Livsinsikt 1:13 på natten.
Till tonerna av Damien Rice och msn-plingandet inses nu i natten:
Livet är inte en jävla dans på rosor.
Det är fan en taskig foxtrot på kaktusar med en kavaljer som trampar en på tårna medan orkestern spelar falskt. Men då och då sätter man en snurr perfekt. Fast å andra sidan ramlar man platt oftare och bryter nåt himla ben och hamnar på rehab. Är det då vettigt att låta sig bjudas upp igen och igen?
Allt vore lättare om man inte tyckte om att dansa.
Det där blev för djupt för min blogg. Det måste vara influensan.
Det är fan en taskig foxtrot på kaktusar med en kavaljer som trampar en på tårna medan orkestern spelar falskt. Men då och då sätter man en snurr perfekt. Fast å andra sidan ramlar man platt oftare och bryter nåt himla ben och hamnar på rehab. Är det då vettigt att låta sig bjudas upp igen och igen?
Allt vore lättare om man inte tyckte om att dansa.
Det där blev för djupt för min blogg. Det måste vara influensan.
Kommentarer
Postat av: K
Damien Rice är världens bästa benso... Och jag gillar ditt djup. Mer av det! Kram till söt, vi ses snart!
Postat av: Petra
Det värsta är att när de trampar en på tårna så gör de det så jävla hårt att man inte kan dansa en normal dans på flera år.
Postat av: Kristin
åh..tack för att ni finns, båda två:)
Postat av: Linda
Ibland kan det bli lite för enformigt med robotdansen... Om det kan vara någon tröst.
Trackback
