Me goes parakiting.
Golden bay. Kristin vill flyga upp med en fallskärm bakom en jetbåt. Kristin gör detta.
K fasthakad i sin sele, sittandes på en stor flytbanan i väntan på start.:
Mannen som håller i bananen: - You know that you have the biggest smile on your face, right?
K: (försöker komma på något som inte avslöjar att jag är barnsligt glad över den stundande flygturen) Well, I'm sitting on a banana, how can I not be happy?
Chockad man: - Haha, be careful what you're saying there.
K: -Oj. ..But it's a really giant banana.
*swisch så startar båten och Kristin dras kvickt iväg 20 meter upp i luften och slipper snacka sig ur situationen*
Härligt härligt härligt att flyga omkring med världens bästa utsikt med bara mig själv som sällskap (eller ja, det kanske kunde ha varit roligare). Saker jag hann tänka under mina 10 minuter i luften innan jag damp ner i havet och plockades upp av båten var:
> Är kabinhakar verkligen säkra? Jag bör inte pilla på den va?
> Varför slänger folk mängder med sopor från sina båtar?
> Varför stannar båten? Oj, jag åker ner mot ytan. Ska det vara så?
> Hoppas inte båten får slut på bensin.
> Tänk om jag tappar ner mina solglasögon. Då maste jag köpa nya. Igen.
> Gud vad selen skär in.
> Varfor skrattar jag för mig själv? Tur att ingen hör.
> Varför sa jag nåt om bananen?
> Yippi yippi yippi, jag flyger.
> *asgarv inombords åt det tidigare tänkta*
> Oj, ska jag redan landa?
> Hur gör jag?!
*splasch*
Tyvärr hade sofia och jag varit så smarta att vi inte plockat med en kamera till stranden. Man får helt enkelt göra en mental bild av det hela. Hjälp på vägen kan vara att tänka sig en halvtinad kycklingfile med sele och flytväst och en färgglad fallskärm bakom.
Over and out on the town.
